torsdag, januari 03, 2013

Ville Palme inte ha löntagarfonder?

Från början var Palme för ekonomisk demokrati där löntagarfonder, som tog över ägandet i företagen, var ett medel. Historieskrivningen i TV-serien är uppenbarligen felaktig.

Nu har jag lyckats trixa mig igenom det tredje avsnittet i TV:s dokumentär om Olof Palme (1927-1986) med hjälp av den otillförlitliga TVplay-appen i London. Programmet ger sken av att Palme var emot löntagarfonderna från början. Ett första förslag presenterades av LO-ekonomen Rudolf Meidner i augusti 1975. I juni 1976 antog LO-kongressen ett ännu mer radikalt förslg där någon storleksgräns för vilka företag som skulle övertas inte fanns angiven.

Olof Palme var återhållsam med kommentarer till de olika fondförslagen, vilket skulle kunna tolkas som en skeptisk hållning. Denna skepticism framhölls av Kjell Olof Feldt (S) i TV-programmet. Men vid ett partistyrelsesammanträde i december 1975 ansåg Palme att LO måste bestämma sig först. Han väntade också på näringslivets motförslag (som skulle utarbetas av den s k Waldenström-gruppen). Där uttalade han också att Meidners förslag hade fördelen framför det väntade vinstdelningsförslaget från näringslivet genom att  pengarna stannade kvar i företagen (Weinehammar, s 59 |pdf).

Uppenbarligen föreställde sig Palme att det skulle kunna bli en uppgörelse mellan LO och näringslivet där även Folkpartiet kunde ingå. Under de s k Haga-förhandlingarna våren 1974 hade Folkpartiet fått till stånd en offentlig utredning om "löntagarna och kapitalbildningen" som enligt detta parti skulle innebära ett vinstdelningssystem med individuella andelar, precis som man väntade att näringslivet skulle föreslå. Palme trodde t o m att en orsak till att det inte blivit så mycket debatt om Meidners fonder från näringslivets sida var just att det var mera "produktionsvänligt" än vinstdelning.

Man måste rimligtvis se Palmes agerande utifrån hans grundläggande hållning som "demokratisk socialist" där "ekonomisk demokrati" var ett väsentligt inslag. Löntagarfonder, som befordrar ett kollektivt inflytande för dem som arbetar, blir då ett instrument för den ekonomiska demokratin. "Produktionen och dess fördelning skall läggas i hela folkets händer" var partiprogrammets formulering och detta underströks av Palme i ett tal på partikongressen 1975. Ännu tidigare hade Palme bedömt att det privata ägandet av företag på 50 års sikt skulle ha upphört.

Vid partikongressen i september 1978 var Palme mera konkret om den ekonomiska demokratin. Han menade att koncentrationen av kapital och ägande, den privata maktkoncentrationen, måste brytas och ersättas med ett brett demokratiskt inflytande över de beslut i företagen som avgjorde vår ekonomis framtid (W, s 49). För detta "krävs ett löntagarinflytande, som bygger på ägande". Det skall vara kollektivt, bygga på rätten till delaktighet i företagens vinst- och kapitalbildning och det skall vara övergripande men också starkt lokalt förankrat.

"Målet måste vara att ersätta det ekonomiska fåtalsväldet med ett brett demokratiskt inflytande över besluten i näringslivet. Därför måste löntagarfonder införas." (SAP-kongressens protokoll 1978)
Hur skulle Olof Palme ha kunnat gå med på detta om han varit emot löntagarfonderna som Feldt gjorde gällande i TV-programmet? Och hur skulle Palme ha kunnat ställa ultimatum till LO om att införandet av löntagarfonder skulle få ske utan hans medverkan som partiledare? Det var vad rådgivaren Anders Ferm påstod sig ha framfört till Palme som rekommendation. Låter inte allt detta som efterhandskonstruktioner? TV ger i så fall en ganska tillrättalagd bild av hur Palme ställde sig till löntagarfonder och ekonomisk demokrati.

Den stora striden om vilket ekonomiskt system Sverige skulle ha haft idag förtjänar väl en mera seriös beskrivning?

< Tidigare artiklar: 1 o 2
[SvDb] Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

11 Comments:

At 04 januari, 2013 09:34, Blogger Rolf Englund said...

Här ett litet bidrag till debatten om historieskrivningen.

http://www.internetional.se/fondmny.htm#1301danneville

 
At 05 januari, 2013 09:20, Anonymous Nils-Erik Forsberg said...

Alla parter var sugna på åtgärder som var anpassade till den ekonomiska tillväxtmodellen. Detta trots att den bevisligen är instabiliserande enl det man vet om stabiliserad styrning och reglering.

 
At 05 januari, 2013 10:58, Blogger sven said...

Jag minns den tiden och mitt intryck och som även media på den tiden påpekade var att Palmes inställning till löntagarfonderna var "härtill är jag nödd och tvungen".I synnerhet när det gällde fonderna enligt Meidnermodellen.
Det var besvikna kommentarer på ledarplats i tidningen Metallarbetaren att han inte visade någon entusiasm för löntagarfonderna.
Facket hade då blivit för styva i korken de hade blivit vana vid att först lägga fram förslag för socialdemokraterna och sen skulle socialdemokratena genomföra det genom riksdagen.
Tidigare från hade förändringar skett genom förhandlingar med arbetsgivarna som Salsjöbadsavtalet 1938 men det mönstret bröts i slutet på 60-talet.

 
At 05 januari, 2013 21:47, Anonymous Anonym said...

I den stats-TV-organiserade helgonförklaringen av den man som bär huvudansvaret för Sveriges kollektivisering och väg från så framgångsrika modeller som den Schweiziska och den Tyska är inga skönmålningar för grälla.

 
At 06 januari, 2013 01:01, Blogger Danne Nordling said...

Det fanns en föreställning på 70-talet att företagens vinstutveckling var inflationsdrivande och som delvis låg till grund för fp:s krav på en utredning om vinstandelssystem. Men den gängse uppfattningen var att LO:s lönepolitik medförde "övervinster" i ett mindre antal framgångsrika företag vilket medförde maktkoncentration. Det var ett fördelningspolitiskt och ideologiskt problem - inte ett stabilitetsproblem.

sven,
min minnesbild (utan tillgång till mitt arkiv) var att Palme låg lågt i fondfrågan. Men några radikala uttalanden om ekonomisk demokrati och det privata ägandet minns jag att jag hittade när jag gick igenom pressen i början av 80-talet.

Socialdemokraternas interna dokumentation visar emellertid att att Palme avvaktade både processen inom LO och arbetet inom näringslivets "vinstandelsgrupp". Någon kritk uttalade Palme inte på det partistyrelsemöte 17/12 1970 där Meidners förlag behandlades. Tvärtom såg Palme detta som "produktionsvänligt". Han hoppades dock att LO inte skulle låsa sig för mycket på kongressen i juni 1976.

Palme var inte bara ideolog utan också taktiker. När LO band sig för ett förslag som innebar att inga företag skulle undantas från övertagandet, istället för en storleksgräns på 100-200 anställda som jag bedömer att Palme kunde tänka sig, förstod Palme att det skulle kunna bli svårigheter i valet 1976. Dessutom stred ett sådant ställningstagande mot Palmes uppfattning om "ekonomisk demokrati". Det var ju maktkoncentrationen i storföretagen som skulle brytas - något bråk med familjeföretagen var inte Palmes syfte.

Kanske omfattade Palme teorin om att ekonomisk demokrati som en strid mot storföetagen skulle kunna bli en valvinnande "ny ATP-fråga". Detta upplägg förstörde LO. Dessutom kom näringslivet inte med ett motförslag som hade kunnat inrikta striden mot hur stor individuell anknytning fonderna i storföretagen skulle ha.
/DNg

 
At 07 januari, 2013 17:22, Anonymous Anonym said...

Ang Palmes inställning om löntagarfonder så har du totalt missat poängen. Du har inte förstått att Palmen många gånger var tvungen att också göra mot sin vilja för att få den större viljan igenom, som i frågan med löntagarfonder. Gör om din hemläxa...

 
At 07 januari, 2013 17:25, Anonymous Anonym said...

Frihet är frånvaro av tvång och då måste skatterna vara ganska låga för att friheten ska bli så stor som möjligt. DIN defention...

Sen finns det många fler som bygger på mänskliga värden... men pengar e allt som räknas va?! Ju mer pengar desto mer fri?? Läs lite psykologi, filosofi och poesi innan du använder dig av uttrycket frihet... när du egentligen pratar om ekonomisk oberoende.

 
At 07 januari, 2013 18:05, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 17:22, det är förvisso teoretiskt möjligt att Palme från första början var emot ett ägarinflytande från löntagarnas sida. Genom LO:s starka ställning skulle han ha tvingats hålla god min och sätta sitt hopp till att motståndet skulle bli så starkt att det inte gick att införa ett successivt maktövertagande i företagen.

Eftersom enkel underrätteleverksamhet 1974-75 kunde ligga till grund för en hygglig rekonstruktion av Meidners förslag (jag lyckades med det) borde Palme i så fall haft möjlighet att få Meidner att tona ned förslagets karaktär av 'förslag'. Det gjorde Meidner långt senare. Men Palme såg förslaget som "produktionsvänligt" och väntade på näringslivets variant av löntagarfonder ("javisst, men hur?").

En mycket stor gruppering i hela samhället såg löntagarfonder som något önskvärt. Varför skulle Palme ha haft en avvikande uppfattning? Jag själv utsatts för påtryckningar att det enbart var läge att slipa av kantigheterna i Meidners förslaag så att vi åtminstone fick en "nästbästa lösning".

Löntagarfonder och övertagande av ägande låg dessutom i linje med Palmes "ekonomiska demokrati". Det fanns ingen anledning att motsätta sig Meidners förslag om det kunde begränsas till storföretagen. Misstaget Palme gjorde var att inte framhålla detta som ett ovillkorligt krav. När LO:s kongressombud rusade iväg med tankar om att överta även mindre företag blev det farligt för Palme. Här föreslogs successiv övergång till vanlig socialism. En sådan debatt var givetvis svår att vinna, viket Palme förstod. Härav har föreställningen att Palme var emot Meidners principförslag uppkommit enligt min bedömning.

Anonym 17:25, du antyder att Thomas Moore's Utopia skulle vara ett verkligt fritt samhälle. Där skulle det inte finnas pengar.

Friheten har många aspekter. En av dem är hur mycket man får behålla av det man arbetar ihop. Läs mina tidigare artiklar om frihet och rättigheter innan du kommer med ogenomtänkta generella omdömen.
/DNg

 
At 08 januari, 2013 11:14, Anonymous Anonym said...

Anonym 17:25

Varför slår du dig inte ihop med dina själsfränder och sätter igång?

Vad hindrar er att nå er högre grad av lycka genom:

"Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga"

Sätt igång!

Eller är du ett hycklande troll?

 
At 09 januari, 2013 09:43, Blogger sven said...

Det har ju alltid varit besvärligt för socialdemokratin när det gäller socialismen och makten över näringslivet.Socialdemokratins ursprung är ju marxistisk.Sen har det ju ständigt varit ett dilemma hur socialismen skall utformas i praktiken.De valde på 1920-talet att låta frågan om makten över näringslivet ligga i konstant långbänk.
Sen när facket kom med löntagarfonderna på 1970-talet så är det ju naturligt att socialdemokraterna inte kunde vara helt emot dem med tanke på socialdemokratins ursprung.
Men en effekt löntagarfonderna förde med sig var att när de urvattnade fonderna avskaffades av den borgeliga regeringen så har socialdemokratin fullständigt begravt socialismen i alla dess former.

 
At 03 mars, 2017 16:10, Blogger Phill J Willson said...

Hej killar, tack för denna intressanta artikel.
Om du vill läsa mer om fördelarna med
https://stabilafonder.se Tips På Bra Fonder detta är rätt plats för dig!

 

Skicka en kommentar

<< Home