måndag, oktober 02, 2017

Har Annie Lööf rätt om teorin om dörrmattan?

Det finns två synsätt gällande regeringsbildningen 2018: Annie Lööfs "teori om dörrmattan" och Ulf Kristerssons deklaration om att Alliansen ska gå fram med sin egen politik även om den kan fällas av S och SD i förening.

Annie Lööf (C) ansattes hårt om regeringsbildningen i det sista inslaget i Agenda på söndagskvällen 1/10. Det hela kokade ner till "teorin om dörrmattan". Den säger enligt Lööf att SD inte kommer att agera dörrmatta åt Alliansen utan kommer att ta betalt för sitt stöd till en alliansregering. Därför måste Alliansen söka blocköverskridande lösningar av obestämt slag. Någon ren alliansregering kan inte bildas måste bli slutsatsen.

Dörrmatteteorin strider i stora stycken mot vad den nye moderatledaren Ulf Kristersson lanserade som sin syn på regeringsbildningen under söndagseftermiddagen. Han pekade på det egentligen uppenbara att det krävs en mycket övertänkt och deciderad strategi från SD:s sida för att välja att rösta med de rödgröna i avgörande frågor. Om Alliansen lägger fram sin politik är det fritt att rösta för eller emot den. Men om SD röstar emot är det sannolikt att Stefan Löfven (S) istället bildar regering.

För Annie Lööf är det självklart att SD när som helst kan rösta på de rödgröna om inte "Alliansen dansar efter deras pipa". Detta deklarerade Mattias Karlsson (SD) i december 2014 enligt Lööf. Men hon nämnde inte att Karlsson betingade röstvalet till vilket regeringsalternativ som skulle öka invandringen - det skulle SD rösta emot.

Kristersson nämnde i sitt installationstal att han ville göra upp med S om migrationspolitiken. Om han lyckas med detta blocköverskridande samarbete i enlighet med Stefan Löfvens anda faller Lööfs teori om dörrmattan. SD har då inte längre något påtryckningsmedel mot Alliansen och kan inte kräva betalning i form av t ex mer restriktiv migrationspolitik för att stödja Alliansens budget. SD kan inte uppnå något väsentligt genom att fälla alliansregeringen.

Paradoxalt nog kan alltså en blocköverskridande uppgörelse i migrationsfrågan göra det obehövligt med andra blocköverskridande mått och steg. Det behövs sålunda inga koalitioner mellan Alliansen och Socialdemokraterna.

När Löfven inser detta kommer han att försöka backa från blocköverskridande samarbete som fråntar honom regeringsmakten. Han har all anledning att understödja 'teorin om dörrmattan' för att omöjliggöra bildandet av en ren alliansregering. Här kan han räkna med hjälp av både C och massmedia samt naturligtvis av SD. Men kanske uppfattningen om Annie Lööfs strategiska kompetens håller på att bli alltmer skamfilad. Den hårda utfrågningen i Agenda anger en ny ton från media. Och Thomas Gür passade nyss på att påminna om Lööfs kapitala felbedömning av hur SD skulle rösta i december 2014 (i AB11/11-14).

Om Löfven lyckas undvika att snärjas av en migrationspolitisk överenskommelse med Alliansen kan han försöka göra gällande att en alliansregering  inte går att bilda utan att man gjort eftergifter gentemot SD - i strid med Kristerssons uttalande. Men mot denna taktik från Löfven kan Kristersson invända att Alliansen försöker bilda en regering enbart på sin egen politik. Om Lövfven och SD i förening vill förhindra detta, så varsågod. Då ska Löfven istället regera med hjälp av stöd från SD. Hur trakterad är han av detta? Om Löfven menar allvar med att hålla SD kort måste han rimligen acceptera en alliansregering. Men då får Lööf inte sätta käppar i hjulet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , på intressant.se

posted by Danne Nordling @ 14:49   1 comments

1 Comments:

At 08 oktober, 2017 00:45, Blogger Danne Nordling said...

Ska det vara så svårt att analysera hur förutsättningarna för regeringsbildningen kommer att se ut efter valet? I TV:s AKTUELLT utfrågades ikväll den nye moderatledaren Ulf Kristersson som bl a fick svara på frågor om detta. Men någon konkretisering gjorde utfrågaren Anders Holmberg inte.

Om Alliansen blir större än de rödgröna verkar situationen, med rätt eller orätt, inte bli så komplicerad. Alliansen bildar regering där även Annie Lööf ingår. Det framgick när Anders Holmberg intervjuade Lööf i Agenda i söndags kväll (1/10).

Den svåra frågan, som inte heller Kristersson klarade riktigt ordentligt (enl kommentatorn Love Benigh), är hur regeringsbildningen ska gå till om Alliansen blir mindre än de rödgröna samtidigt som de rödgröna inte har egen majoritet. Det är här den komplicerade relationen till SD kommer in i bilden. Då behövs aktivt stöd av SD - inte passivt som Benigh angav.

När en alliansregering utan relativ majoritet ska få igenom sin budget krävs att ett antal SD-ledamöter aktivt röstar för budgetpropositionen (om de rödgröna lägger fram en gemensam budgetmotion som alternativ). Det är detta som Annie Lööf anser osannolikt om regeringen inte förhandlar om "betalningen". Men Ulf Kristersson anser tvärtom att regeringen ska pröva huruvida det finns stöd i riksdagen för budgeten så som den är utformad enligt Alliansens intentioner.

Skulle det vara så att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans underkänner dessa intentioner faller budgeten och regeringen. Det får S och SD i så fall ta ansvar för i fortsättningen enligt Kristersson. Man får intrycket att han antyder att S och SD då ska bilda ett nytt regeringsunderlag. Här borde analysen fortsatt med att klargöra hur Löfvens situation då skulle komma att se ut.

Det är enligt min mening inte självklart att Löfven, om han har kännedom om att SD inte tänker stödja budgetpropositionen, då kommer att ikläda sig samma roll som SD i december 2014 och också rösta emot den. Att SD 2014 ville ställa till ohägn är en sak, men varför skulle Löfven vilja ställa till kaos 2018 (hans egna ord). Han är ju en samarbetsman som rimligtvis skulle erbjuda stöd för budgetpropositionen i utbyte mot "betalning" i form av borgerliga eftergifter.

Alternativet för Löfven är en konfrontation med Alliansen där hans regering när som helst kan komma att bli nedröstad av Alliansen med stöd av SD. Att först tala om en blocköverskridande politik och i nästa andetag fälla alliansregeringen bäddar inte för att hans egen regering skulle få någon förståelse för sin politik därefter. I stället måste Löfven rimligtvis söka mera formella uppgörelser med SD. Det är än så länge enbart en cynisk spekulation.

Ulf Kristersson har tagit initiativet och spelar gentemot SD ett "chicken-race" som det är för sent för SD att vinna. Det är dags för de politiska kommentatorerna att inse att Kristerssons strategi har goda möjligheter att lyckas.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home